Blond - i dubbel bemärkelse
.
Innan ni läser vidare kan ni fundera på vad de här bilderna säger er, just nu!
.
Efter att ha haft vågrät sjukläge i inte en, inte två utan hela fyra och en halv dag har jag idag gjort min lilla comeback i skolan. Har haft febertoppar, ont i kroppen i allmänhet och i huvudet i synnerhet. Är fortfarande dock inte riktigt bra men efer flera dagars superångest av att inte kunna göra allt jag velat kände jag igårkväll att det är dags att plocka fram den där stänga-av-får-inte-känna-efter-grejen som jag (tyvärr) är lite för bra på.
-
Såå, nu ska vi återkomma till bilderna! Idag känner jag mig blond (ja, alltså blond blond), väldigt blond. Och det inte bara på grund av det faktum att jag är blond, utan eftersom man kan börja fundera vad jag tänkte på imorse när jag valde ett par nylonstrumpbyxor (snygga dock) och korta shorts när det visade sig vara -17 grader ute! Detta var förståss något min kära mamma påpekade men optimist som jag är tänkte jag att det nog inte skulle vara så farligt, och vet ni vad mina vänner? Nu ska jag vara ärlig med er, för nej det var inte så farligt. Inget jag rekomenderar för nybörjare såklart, men för rutinerade allt-för-en-bra-outfit-personer som jag funkar det helt klart om man inte planerat att vistas utomhus mer än några minuter i taget.
.
Nu mina kära bloggläsare ska jag återta mitt vågräta chillmode och koppla på känslorna igen, känner ett visst ansvar över att inte vara doldis-sjuk och råka smitta någon. Särskilt inte en viss "någon"!
Kommentarer
Trackback
