Felicia Lövgren

SM-GULD SM-GULD SM-GUUUULD!!!

.

Det viktigaste som finns i helavidavärlden - det är att du är du. Och att du förstår att huvudpersonen i ditt liv - det är också du. Förändra dig inte för att någon annan vill det, utan för att du vill det. Don't lose who you are.

I'm perfect, just the way I am. (Jag vill bara tacka för att jag har världens finaste människor i mitt liv. Gott folk, ni har en speciell plats i mitt hjärta, och jag har ingen aning om vad jag skulle göra utan er!)

Bild 1 är Sandslån och nummer två fotad igår någonstans i höjd med Uppsala. Mitt val är solklart (hej våren!), men frågan är - vad väljer ni? :)

Lite Kungliga, lite shopping, lite mat och lite nätverkande. Det var min dag, hur var eran?

Jag tänkte faktiskt mest meddela er att jag lever, har det bra och lovar att uppdatera så fort som möjligt igen.

Blandade uttryck från de senaste dagarna.

.

Tyckte det var länge sedan ni fick några bilder på er favoritbloggerska, visst har jag rätt? (det har jag nästan alltid). De senaste dagarna har det dock inte bara bjudit på blandade ansiktsuttryck, givetvis även en del blandade känslor. Det är inget jag kommer att dela med mig till er av, men om vi säger så här - jag är glad att jag har världens finaste personer i mitt liv som alltidalltidalltid finns vid min sida. Och jag är ännu mer glad över det faktum att den starkaste jag känner - det är jag. Även om det kanske innebär att jag är för stark, jag vet inte. Men jag antar att vi alla har våra ryggsäckar och att de påverkar oss, att min råkar innehålla något som satt ribban för all typ av hjärtesorg och saknad onåbart högt är inget varken jag eller någon annan kan göra något åt. Det är bara den jag är. Och den jag alltid kommer att vara.

Har tusen saker som borde gå före bloggen på prioriteringslistan (betonar tusen!!) men tänkte bara uppdatera er om att jag lever och att Teneriffa var aaaasnice!! Har massor av bilder men tills vidare får ni en från avskedsfesten som hade 80-talstema. Andreas (mitten) kan var nöjd som fick tag på inte en utan två (!!!) blondiner, det ni! Om blondes have more fun kan vi diskutera, för mig tog det dock inte lång tid på Teneriffa förrän jag upptäckte att de tyckte det var väldigt kul med blondiner. Själv tyckte jag det var läskigt (särskilt när random killar ropar ens namn mitt på gatan!!) så jag sa bara tengo novio och beordrade Andreas att inte lämna mig!

.

Ikväll ska jag plugga och umgås med min fina familj och pojkvän, måndagsmys @ myplace kan vi säga (hoppas jag iallafall). Kan förresten tillägga att jag pratat mer spanska de här dagarna än vad jag gjort i hela mitt liv, gud vad jag älskar att kunna språk! :D

-

Det ska självklart bli väldigt kul och spännande och jag kommer lära mig massor (räknar iskallt med att bli spanskaproffs på riktigt) meeen det gör mig också extremt rädd. Förstår ni hur många worst-case-scenarion som jag gått igenom för mig själv?

-

Iallafall vill jag bara berätta varför ni får hålla tillgodo med noll uppdateringar tills jag är tillbaka (OM jag kommer tillbaka haha), önska mig en trevlig resa och jag hoppas ni har det aaaasbra här hemma när jag lever loppan med Comeniusgänget på Teneriffa! Adiós amigos :) Nos vemos!

Idag är man inte allt för glad att vara invånare i Kramfors Kommun...

Det är tur för kära lilla Sandslån att det ändå är rätt vackert på vintern, annars hade jag flytt härifrån för länge sedan. Faktum är att jag förra veckan insåg det min pappa insåg när min familj bestämde sig för att flytta hit - ska man bo i Kramfors Kommun finns inget annat alternativ än på Sandslån. Fina lilla trygga Sandslån, iskallt på vintern men alltid varmast på sommaren. Och inte att förglömma - här skiner alltid solen. Marielle kallar alltid mitt place för gräddhyllan (även om jag föredrar Solsidan haha) men det spelar ingen roll för ni anar inte - världens bästa ställe på hela jorden är mitt hus, mitt hem, mi casa. Även om vädergudarna råkar tycka att det är kul att ge oss extrem kyla ibland!

Förra helgen hängde jag med Kramfors Tennis i Mattsborgen, Övik. Resultat? Min trettonåriga lillebror dominerade och vann mer eller mindre plättlätt över samtliga tävlande i 16-årsklassen (!!). Det är exakt i den stunden matchbollen slås som man älskar tennis (övrig tid - ingen kommentar haha) och faktiskt tycker att det är en rätt härlig gemenskap som finns i det jag kallar tenniskollektivet. Måste dock påpeka vilken dålig fotograf som kom och trodde han kunde ta mitt jobb bara så där BAM! Haha, men förutom det så måste jag bara säga vad kul det är när det går bra för Kramfors och min lillebror. Fab! Och grattis lillebrooor!!

-

Kanske inte så mycket, men för mig är det en siffra som präglat mig de senaste dagarna då jag för andra gången på tre veckor legat sjuk i feber och andra förkylningssymptom. Trodde allt var bra och frid och fröjd när jag på tisdagmorgon lämnade kvar min kära pojkvän i min varma säng när jag själv skyndade iväg till skolan, efter några timmar insåg jag sedan att allt inte alls var som det borde då jag började feberhuttra och må allmänt dåligt. Väl hemma slocknade rätt omgående och klev aldrig riktigt upp förrän två dagar senare. 39,8 grader feber gör mig rädd. Jag är en lågtempad 36,7 graders-tjej som aldrig går över 38,3 och då är det ändå hög feber. Så när jag i över ett dygn kokat och brunnit upp i nästan 40 grader blir jag livrädd.

-

Idag, fredag. Tillbaka på 36,7 (åtminstone med Ipren i kroppen) och tillbaka i skolan. Absolut inte önskvärt med min sjukhetsstatus, men ibland finns helt enkelt inga alternativ. Jag vet att det är fel och jag vet att man inte ska göra som jag gör ibland. Men vem kan klandra mig? Jag är mina föräldrars dotter. En 17-årig businessprincess på natur, jobbar hårt på Caxton Sports och elevrådsordförande. Med förhoppningsvis 36,7 grader i temperatur.

Over and out / Felicia, längtar efter att få dra på sig solbrillorna och hitta en uteservering omgående!!