Malmö Centralstation - Københavns Hovedbanegård
Idag (eller rättare sagt igår eftersom det har blivit en ny dag) har jag varit i Köpenhamn. Egentligen hade vi tänkt komma iväg betydligt tidigare men jag var liite för trött imorse så det var inte förrän 11.53 vi rullade ut från Malmö C med destination Københavns Hovedbanegård.
I lördags drabbades Köpenhamn av en extremt stor översvämning och idag (onsdag) kunde vi fortfarande se skadorna av den. Här ser ni ett tydligt exempel på hur mycket vatten det fortfarande var kvar. Andra skador var bl.a. vattenskadade butiker&restauranger samt att många tåg var inställda. Dock så tycker jag ändå att de verkade ha tagit det rätt bra. Jag vet inte, men det känns som om Danskarna är rätt chill om ni förstår vad jag menar. De är väll inte världens lyckligaste folk för intet?
Idag var vi riktigt turistiga! Prickade av alla typiska turistgrejer på listan och åkte en sån här Open Air Hop-on-Hop-Off buss, haha och vill ni veta en sak? Det var väldigt trevligt. Faktum är att det var tio och en halv gånger trevligare än jag förväntat mig. Att det var strålande solsken skadade ju heller inte, om vi säger så...
Fotade en massa (det var jag och japanerna liksom!!) men känner att ni antagligen inte mår bättre av att se alla dessa foton. Här kommer istället en bild på er favoritbloggerska innan maten :)
Vi åt mexikanskt på Mama Rosa på Strøget. Jag åt min favorit när det gäller det mexikanska köket, chicken enchiladas så klart! Så gott och det rekomenderar jag verkligen.
Köpenhamn är en trevlig stad som jag antagligen aldrig skulle bosätta mig i, men det är en härlig atmosfär överallt. Och dessutom kom jag hem med några kassar. Ni har väll inte missat hur mycket jag älskar dansk design? Hihi, pussssss!
Tisdagens sunset
Precis som ni kunde läsa i mitt senaste inlägg (som också var ett sms-inlägg) så har jag både sett en europatrea, sverigeettor och en världsetta. Rätt ballt eller hur? Vad det handlar om är så klart inget annat än Sunset Tennis i Båstad. Yesbox, ni hörde rätt! :) Vi startade med extremt god pizza på Pepe's Bodega (en popeye utan champinjoner om ni skulle undra liksom) och avslutade på centercourt i solnedgången. Mysigt!
En europatrea...
...och en världsetta!
Sverigeettorna var tyvärr ingenting att hurra för (åtminstone inte den kvällen) då de båda två spelade rätt dåligt och förlorade dubbeln stort. När jag såg Sofia & Johanna spela längtade jag efter att få se mina vänner spela Swedish Open och göra det sådär riktigt riktigt bra. Men Wozniacki alltså! Vilken lirare!! Det finns ingen tvekan om att hon inte ska vara världens bästa tennisspelare. Jag tycker att både själva grejen att ha sett världsettan är cool och sen var det mycket underhållande att se henne spela. Och vet ni vad? C. Wozniacki har ju varit i Kramfors ;)
Båstad och Lomma
Hola guapas, igår lämnade vi av Linus på hans tennisläger i Båstad. Jag och mammi njöt av solen och det vackra vädret på stranden i Båstad, och sedan hängde vi på centercourten. Ni kanske inte känner till det, men Båstad är tennisens huvudstad i Sverige och som ni kanske märkt har ju tennis blivit lite av min livsstil ibland (och detta förståss på grund av min kära lilla brors intresse). Det har funnits stunder då tennisen gått mig på nerverna och jag verkligen inte uppskattat den men nu har jag faktiskt blivit 17 år och har insett jag mår bättre av att åtminstone ge det en chans och försöka se något positivt istället för att bara tycka att det är supertrist och alldeles oförståbart. Iallafall tror jag att vi alla skulle må lite bättre av att försöka vara glada och gilla saker istället för att se svart.
Eftersom det var invigning så kom Zelmerlöw och sjöng...
men det var inte det enda han gjorde för helt plötsligt var han fit for fight... eller jaa, iallafall för en dubbelmatch mot Johanna Larsson och Sofia Arvidsson.
Idag har det däremot varit vad jag kallar "inget" väder så vi har shoppat idag. Jag hittade kanske världens finaste kavaj från Hunkydory men kände att PPA (Pris Per Användning) var liiite för högt, även om jag fortfarande inte kan sluta tänka på hur otroligt snygg den är. Ikväll har vi förresten hängt med våra favoritgrannar i Lomma, supertrevligt som ni säkert förstår. :)
En vanlig dag på jobbet
Eller nja. En kanske inte så vanlig dag och heller inget jobb. Vi hade kriminologitemadag eller som jag föredrar att kalla det: idag har vi lekt kriminaltekniker. Kriminalare helt enkelt. Vi började med film och fick sedan reda på mordet som vi skulle utreda. För att utreda vem som var mördaren använde vi samma principer som man gör i verkliga livet, även om vi förståss inte riktigt kunde hålla samma standard på alla saker. Men tillexempel gjorde vi blodgruppsbestämning, fingeravtryckskoll och spårade fotavtryck.
Min grupp (som förutom mig själv bestod av Marielle, Linn, Alex och Marcus) var absolut i en klass för sig och vår story även den bäst. Trots att jag eventuellt är aningen partisk i min bedömning så var våra bevis tillräckligt starka för att inte bara bevisa vem gärningsmannen var utan även för att skapa en ytterst sannolik händelse.
Offret. Som vi från min grupp indentifierade som Jim, kemiläraren.
Min kollega och kära vän Marielle!
Konkurrenter som tar fiberprov från gärningsmannens tröja.
Sofia tar fingeravtryck och blir fotad av pressfotografen.
Så, även om det inte var en helt vanlig dag på Ådalsskolans naturvetenskapliga program så har jag haft en riktigt rolig dag och det är i stunder som denna som jag verkligen uppskattar NV och skolan. Och om ni läser Allehanda imorgon får ni se några söta små naturvetare i sann kriminalteknisk stil, däribland jag :)
Uppköttat och klart!
Okej, känsliga läsare varnas (inklusive mig själv!), här kommer mitt antaligen vidrigaste inlägg någonsin!
Vi disekerade ryggradslösa djur och vet ni vad mina vänner? Jag dog lite! Jag är nämligen inte den uppköttande typen om ni förstår, grejen är den att jag inte ens kan skära i kycklingfiléer utan att må illa. So, here we go! Ungefär så här såg det ut idag!
Alltså vet ni det här är nästan alldeles för viiidrigt för att ens få visas upp i min fina lilla blogg, eller hur? Men vet ni vad jag känner - ni måste få se det verkliga livet i NV också eller hur? Fram och baksidor.
Jag menar, ni kan ju inte bara få se att jag slutar tidigt och pratar mig igenom hela ettan. Allt är uppköttat och klart helt enkelt. Hur äckligt det nu är. (Dock måste jag tillägga att jag aldrig själv skar i musslan eller kräftan, mina bästa flickorrr var så duktiga och modiga och gjorde det. Bravo!)
A Ray of sun, definitivt!
Fiiin bild på mig och Anna ;)
Idag har det varit (och är fortfarande) årets hittills finaste dag här uppe i norr. Åtminstone som jag upplevt (eftersom jag levde livet i Skåne i påskas). Givetvis var det en bra dag för glass så på lunchen satt vi ute och bara njöt. Sådär lagomt glassigt liksom, måndag och allt. Jag är rätt säker på att vi haft minst 25 grader här idag, hallelujah-moment!
Förutom lunchens glasspaus har jag idag hunnit med mitt livs första nationella i spanska. Jag är (trots min något komplicerade spanskahistoria under åren) rätt säker på spanska så jag var inte direkt nervös, det känns faktiskt rätt bra att göra nationellt prov i just spanska - just eftersom jag då kan vara säker på att mätningen av min kunskap är korrekt. Jag har ju glidit igenom alla spanskaterminer med stabila mvg:n trots att jag kan betydligt mindre spanska (både vad gäller grammatiken och mitt ordförråd) än min spanskaproffs tillika bästavän Amanda i Lomma. Även om hennes lärare inte tycks lovorda henne lika mycket som min gör med mig. Amanda går dessutom bara i nian, om min lärare skulle höra Mandy kan jag garantera att hon skulle ge henne det högsta betyger utan att tveka. Anyway så tror jag att dagens läsförståelse gick helt okej, det är liksom inte så jätte svårt. :)
Någon som kan gissa vad jag ska göra nu? Planen är att njuta av dagens sista solvärme. Ut och njut bloggisar!
Plastpysselproffsens dag två
Min labbpartner in crime, min labbkompis Magda (som snart lämnar mig! Vem ska jag då labba med?!) in action.
Marielles superfina pi-tecken, är vi sanna naturvetare eller?
Och här har vi mitt masterpiece nummer två. Haha jaa, jag finner inga ord! Den är gjord i en slags plast och var svårare att forma än vad jag trodde. Men visst ser ni att det var meningen att det skulle bli bokstaven F? Grejen var så att jag skulle klippa lite för att få skarpare kanter men eftersom saxen var för slö och plasten blev kall alldeles för snabbt så slutade det ungefär som på bilden. Haha, fin va? ;)
Michelle är verkligen övermänsklig när det kommer till det här med plastpyssel och plastkemi. Jag menar, en superlyckad studsboll OCH fin nyckelring säger väll allt? Bra gjort Michelle, fastän du ger mig ångest över att mina s.k plastgrejer blev såå misslyckade. Men hey, kära vänner..alla är vi bra på olika saker!
Jag har förresten haft påsklov i drygt fem timmar och det känns SÅ BRA! :D Även om jag nu sysselsätter mig med det kanske tråkigaste jag vet, dvs. packa, för imorgon lämnar jag Sandslån och Norrland för... okej, ni får gissa slutdestination!
Ett riktigt masterpiece
Och när jag ändå nämner något vi kan vara säkra på ska jag berätta om en sak som vi också helt klart kan vara säkra på. Faktum är att det till och med är ytterligare två saker vi kan vara säkra på! 1) Efter dagens idrottslektion kan vi lugnt konstatera att jag inte är eller någonsin kommer att vara någon fotbollsspelare, haha det är sjukt vad jag kände mig oseriös. Dagens tredje konstaterande är att jag inte är någon vidare praktiker (åtminstone inte när det gäller s.k plaster)...
Vi har plast-tema den här veckan på kemin och idag skulle vi snart vuxna ungdomar tillverka våra egna studsbollar eller nyckelringar. Det ni kan se på bilden här ovan är mitt masterpiece dock varken studsboll eller nyckelring. Det är verkligen den fulaste, sämsta och mest pinsamma försök till studsboll världen har skådat. Och vet ni vad det värsta är? 6-åringar har gjort samma typ av uppgift och de har alla lyckats. Min lärare nämnde att det var rätt komiskt att jag (tillsammans med Annie och Magdie - vars studsbollar inte heller blev särskilt lyckade...) som ändå ska ha bland de bästa betygen i klassen har de sämsta bollarna. Haha! Ja, men vet ni vad? Studsbollstillverkning ingår inte i mitt slutbetyg men det gör däremot en gäng titreringar, substansmängder osv.osv. vilket jag har rätt bra koll på.
Nu ska jag låta er beundra dagens (kanske årets?) finaste studsboll och jag ska snart sova. Puss och godnatt käraste bloggläsare! :)
Bombdrama i pulvercity
MY GOD vilket scoop. Den andra misstänkta bomben på vaddå? Ett år? Jag hoppas att ni kan ursäkta mig men lite komiskt är det ju. Visst, jag är helt överens med att vi ska ha full respekt för eventuella bombattentat och eftersom mitt valspråk skulle vara något i stil med; Säkerheten framför allt så tycker jag verkligen att man ska vara försiktig. Men det känns fortfarande oerhört tragiskt att det händer så lite att när det väl händer något så blir det värsta grejen. Fast förresten! Kramfors kallas inte pulvercity för intet. 
Frågan är om man ska bli mest chockad över den stora uppståendelsen som blev (vilket ni kan se på bilden) eller om man ska vara mest chockad över att jag vågade mig så nära dramat. Gott folk, inte ens jag har svar på det! ;)
Titrering med byrett
(ledsen för att bilden är lite sned)
Yesbox, det är sånt här vi gör på natur och ni anar inte hur oerhört avancerad man känner sig när man utför laborationer som denna - särskilt när de innehåller några sånna där fina svåra ord och redskap. Det är ju det som är det fina med naturvetenskapsprogrammet förstår ni! Ja, det är precis samma känsla som när man får använda sin/cos/tan/log-tangenten på sin grafritande miniräknare.
Hur många vetenskapspoäng tar jag in på det här? 10? 100? Jag har ingen aning men jag måste verkligen göra ett system av det där för cheez vilken bra poängsamlingsgrej jag kom på nu. Full träff!
Kitz-ski calling!
Idag har vi haft, om möjligt, ännu finare väder än igår. Alldeles klarblå himmel och strålande solsken i alperna slår utan tvekan alla svenska fjäll, inklusive Åre som är Sveriges bästa. Alla dessa breath-taking vykortsvyer är helt otroligt.
Mina matvanor här skiljer sig som ni säkert märkt en aning (en rätt stor aning faktiskt!) från vad jag brukar äta hemma och mycket från vad jag någonsin skulle komma på att beställa in. Dagens femrätters bestod tillexempel av aspic i en rätt och pike i en annan, efter några sekunders googling insåg jag att det var någon skum aladåb jag fått in. Men gäddan var faktiskt god, dock har jag väldigt svårt för alla dessa inlagda grönsaker..jag menar, allt smakar ju precis likadant!
Förutom att det idag är fettisdag aka semmeldax och kvinnodagen idag firar Kitzbühels invånare något alldeles särskilt. Faktiskt har jag ingen aning om vad men var och va+rannan människa är utklädd och bilden här ovan talar väll lite för sig själv eller hur? Ett gäng 40+are (100 kg+are??) utklädda till stora bebisar i en vagn.. Österrikare är ett folkslag för sig själva!
ARN - VIE - SZG
Jag har dygnat (är sinnesjukt trött!), åkt från terminal 5 på Arlanda till Salzburg med mellanlandning i Wien, packat fem stora kollin i världens minsta bil, åkt bil på kringelkroksvägar, checkat in på ett supertrevligt fint hotell och som ni ser på de sista bilderna ätit väldigt fin mat. Dock har jag ännu en gång fått det bekräftat att s.k fin mat inte alltid är lika med god mat. Vi har ätit femrätters bestående av rådjursmousse (!!!), hummersoppa, salladsbuffé, ryggbiff eller havskatt (jag åt fisk men har ingen bild på det) och vitchoklad-nötkaka till desert. Ingen i min familj behärskar det tyska språket särskilt bra (jag kan absolut ingen tyska) så detta är verkligen en upplevelse. Fisken var god men det andra äcklar mig att jag ätit, särskilt rådjursmousse (även om jag bara smakade en yttepytte bit) - grejen var dock den att vi inte visste vad vi åt förrän när vi kom tillbaka till hotellet och googlade!
Imorgon drar vi ut i backarna. Kitzbühel - nu är jag här!
Krig och fred
The war is over. 
Supersnygga tjejer efter idrotten!
Idag fick jag finfint besök i skolan. Världensbästa Fia kom nämligen och även om jag inte hade världens längsta lunch så fick vi knapp timme tillsammans, och det kändes så bra! Fia känner ni med all säkerhet igen om ni följt den här bloggen, jag har gått i samma klass som henne sedan lekis men nu har hon flyttat till huvudstaden för att gå på Kulturama musikgymnasium. Sofhia Stridsman är tjejen med världens bästa (utan tvekan!) röst, ja hon är född till att bli stjärna helt enkelt. Hon trivs och jag är jätte stolt över henne, men jag saknar att träffas varje dag. Det blir liksom tomt utan att höra henne sjunga hela dagarna! :)
Frågan är nu om ni fattat kopplingen mellan bild och rubrik? Det är ingen hyllning till Tolstoj, nej - men vi hade krig på idrotten idag. Och givetvis körde vi på krigsmålning - dock var det bara jag, Marielle och Andreas som vågade. Man kan säga att vi förlorade rätt stort mot NV09 men jag tycker ändå att vi var bäst. (För det var vi!) Dessutom hade vi vår lilla hejarklack i form av Cassandra.
Nu ska jag äta och sedan repetera inför morgondagens prov. Premiärprov i kursen Matematik B nämligen. Önska mig lycka till! :D
Vi har gjort det igen! ♥
Igår var det (förutom AIK's 120 årsdag!!) Lovisas 17de födelsedag och i sann NV10-anda firade vi henne med ett supermysigt överraskningskalas. Jag hade ett (eller ganska många) fing-er/-rar med i planeringen och jag måste verkligen säga att det blev väldigt lyckad. Lollo hade iiingen aning och nästan alla kunde komma, hur bra? Vi firade i en av de tomma lägenheterna i Sporthotellet (där klassens tennisbarn bor) och när vi började allvarligt talat att fundera på att hyra den bara för att ha någonstans att vara, och ni vet, hänga lite.
Jag och Marielle funderade även på att göra en business av den här grejen med att planera kalas ,helt enkelt för att vi är så grymma på det. Vi skulle kunna ordna till alla andra klasser och tjäna massor på det för hallå..vem vill inte ha sånna här trevliga stunder med klassen?
NV10 har flyt helt enkelt! Idag chillade vi på dagens tre (!) lektioner och slutade 11.20, stort VAMOS på det!
Årets första (och största) snökaoz!
Imorse utfärdade SMHI klass två-varning på södra Norrlandskusten (precis där jag bor!) och redan klockan 12 var det galet mycket snö. Jag kände mig chockad över att snökaoset skulle komma hit först under eftermiddagen och kvällen när det redan så tidigt var en massa snö, trots att plogbilen varit här ett par vändor har vi så galet mycket snö att om man känner för att gå ut behöver man bara öppna dörren för att vilja stänga den igen.
Jag har ägnat dagen till absolut ingenting och det känns så bra. Tog sovmorgon, chillade, duschade och sedan åt jag mat. Har fotat lite också vilket verkligen är en helt ny grej med mitt nya julklappsobjektiv på 70-300mm. Dessutom lagade jag middag till min familj och det blev faktiskt riktigt gott, jag lagade något thailändskt som jag inte kan stava till (fast jag tog bort allt som jag inte gillar, improviserade helt enkelt!).
Nu ska jag se film med min kära lillebrorrr, om vi kommer överens om någon!
Precis så här ser det ut på de flesta av våra fönster just nu, jag vet inte om jag ska tycka att det är mysigt eller tragiskt. Växthuseffekt for sure!
Kramfors-Lomma tur och retur
Jag åkte ner med uppdraget att vara serveringspersonal och kommer hem med erfarenheten av att vara en del av underhållningen dvs. en sjättedel av dansbandet CATTAZ och jag skötte även mixerbordet och allt ljud. Det är delvis därför min röst inte är kvar, vi körde så himla hårt och alla rockade verkligen loss!
Faktum är att min erfarenhet av 40-års fester inte är den största men jag har iallafall aldrig varit med på en där det faktiskt finns en scen, en rökmaskin, en ljusramp och massor av teknisk ljudutrustning dessutom hade vi ett eget tillverkat trumset - inte illa det. Sen ska vi inte glömma våra scenkläder och vår hyllningssång till Catta.
Framtiden får utvisa om det blir några bilder här eller inte, med tanke på Cattas auktoritet i rollen som rektor är jag övertygad om att hon som många andra delar åsikten om att vad som hände på festen, stannar på festen. Men om vi säger så här...Sofia spräckte kjolen i en gogo och rektor Schill körde all in med klackarna i taket.
Världens största tack till världens bästa klass - GRATTIS DANIEL!
PS12
By Vivaz pro
Fotat med Vivaz Pro, av min klasskompis Tobias.
