Felicia Lövgren

Vilken dag!!!
 

Känner ni ibland att ni lever i er egna värld? (Och nu menar jag inte att ni är tankspridda och därför lever i er värld) Jag känner det iallafall, att jag gör samma saker, träffar samma människor och stressar över samma saker. Okej visst, någon gång ibland händer oväntade saker, självklart. Men vardagssörjan är ofta rätt likadant. Hänger ni med? Håller ni med?

Okej, 2011-11-11 börja ticka mot sitt slut och prick 11:11 kände jag verkligen hur otroligt tragiskt det kommer vara när jag blickar tillbaka på det ögonblicket. "Ja Felicia, vad gjorde du på den historiska dagen 11/11-11 11:11?" "Få se nu... ja just det då satt jag i matsalen och åt potatisbullar". Väldigt ovärt. Eller hur? Satsar på något lite mer storslaget 2012-12-12 klockan 12:12!

Godkväll bloggen, äntligen lov eller vad säger ni?!

Idag firade vi FN-dagen i klassen och även om det inte blev lika stor representation som jag hade hoppats på tycker jag ändå att det blev bra. Jag har varit kenyan idag och så här såg jag ut, andas kanske inte afrika dirket men så är jag ju inte som alla andra heller. Skulle jag bo i Kenya hade jag så klart inte varit som alla andra där heller. Faktum är att jag verkligen försökte hitta en traditionell kanga men allt jag hittade i stans nyöppnade afrikanska butik var ett armband och det var från det jag byggde dagens outfit. Lockade dessutom håret igårkväll och det ska ni veta är inte allt för enkelt (det tar fyra timmar!!!).

Resten av klassens FN-tema stod Michelle för som gulligt nog hade lagat filippinsk mat till oss alla. Det var både en fin gest och väldigt god mat. Mucho gusto på det! :)

Ni har väll inte missat att det är FN-dagen idag?

Hola que tal bloggisar! Vilket fantastiskt bloggande jag står för just nu eller hur?

Så här kort hår fick jag igår! Kolla! Känns jätteläskigt! (På bilden är jag lite frammåtlutad också så att det inte ska synas hur kort det verkligen är)





Haha nejdå, riktigt så kort är det faktiskt inte. Då skulle jag nog få trauma. Här är sanningen:


(jag vet att det fortfarande är långt)
Fram till igår den här tiden var mitt hår iallafall lika långt som jag visar på bilden. Saknar det lite, men bara lite, för det är en fantastiskt känsla att ha perfekta toppar. Det finns absolut inte ett enda kluvet hårstrå och hela håret känns så där allmänt mjukt. We like!

(jag tror att det är en begränsad typ av personer som ärligt kan skriva ett sånt här inlägg och mena varena ord. jag gör det, men så är min mamma frisör och det har väll fått sina konsekvenser)

Min f.d utväxt finns inte längre med oss, (vilket känns aaasbraaa), dock kapades mer än 10 cm...inte riktigt lika kul. Men jag antar att det var nödvändigt och att mitt hår kommer vara superfräscht från och med nu. Fast förstår ni hur jobbigt det är rent psykiskt att kapa en decimeter? Trots att jag har långt hår! Kommer ihåg när jag klippte av mitt hellånga hår till axlarna i femman, förstår inte hur jag tänkte!

 

De senaste dagarna (veckorna egentligen), har jag haft väldigt mycket att göra och väldigt lite tid. Tyvärr har jag offrat något oerhört viktigt för att hinna med - sömnen! Egentligen hatar jag att jag gör så, men nu är det så och det är bara att jobba på det. Har massor i skolan just nu, (andra året på natur är inte att leka med!) sen har jag spännande projekt utanför också. Berättar imorgon för nu ska jag sova! Godnatt allihopa!

Kan ni gissa vad jag gör? (nej det kan ni förståss inte...)

Något av det tråkigaste man kan göra en måndagkväll måste verkligen vara att plugga fysik (eftersom det är ett sånt oinspirerande ämne). Tyvärr är det så just nu att jag är mer eller mindre tvungen att sysselsätta mig med denna fysikbok. Jag hade mycket hellre djupdykt i diverse sociala medier eller haft myskväll med min bästis Amanda (nu har vi ju 100 mil ifrån varandra så det blir lite svårt), faktiskt hade jag hellre diskat (jag tycker om att laga mat men inte att diska) än att plugga fysik. Förstår ni hur bra det kommer kännas imorgon efter provet?

 

Hej, förresten! Har ni haft en bra dag? Jag gillar måndagar så jag har haft det. :) Mina två sista lektioner var inställda också och alla ni som går i skolan vet hur glad man blir av inställda lektioner. När man tänker efter lite för glad faktiskt. Men så är det iallafall!

 

Nu ska jag återgå till pluggandet. Eller rättare sagt; jag ska uppdatera mig om hur det går för Magda. Vi facebookpluggar nämligen. Om det är en bra studieteknik? Tja, det får vi se efter imorgon! ;)

Söndagkväll, jag tog en riktigt slappchillmyspysdag igår och därför hade jag idag masssssa saker jag borde gjort.

 

Tillexempel borde jag tagit tag i mitt fysikpluggande (fysik är astråkigt), eller förberett en opponering, eller varför inte gjort biologiläxan? Jag borde också tagit tag i det faktum att jag har nagellack lite överallt i hela huset. Och jag borde tagit tag i mitt bildfotoprojekt.

 

Istället började jag baka bröd och jag gjorde en toksnygg fransk manikyr, det är saker jag verkligen inte borde göra. Och då fick jag ett stort gigantiskt problem... Brödet skulle penslas med ägg och HAR NI NÅGONSIN KNÄCKT ÄGG MED NYMÅLADE NAGLAR? Jag. orkar. inte. mer. Min plan inför helgen var verkligen att pluggeliplugga men om sanningen ska fram har det blivit ytterst lite av den kategorin. Ibland känns det verkligen som om livet på natur inte är särskilt kul. Dock vet jag att jag behövde det här den här helgen, jag känner mig åtminstone rejält utvilad. Och det mina vänner, är inte särskilt vanligt.

Okej bloggisar! Nu laddar vi om inför en fantastisk ny vecka! :)

Ni har väll inte missat mitt arbete för matrådet? Jag och min matrådsvapendragare Louise har suttit med i ett år och jag vet att jag talar för oss båda två nu när jag säger att vi gillar det. Vi gillar ansvaret, känslan av att ta beslut och vi gillar att få respekt av kostchefen (som förövrigt är positiv till ALLT vi gör). Grejen med Ådalsskolans matråd är just den, att det bara består av mig och Lois. Och det menar jag verkligen. Vi två och kommunens kostchef.

 

Under våren genomförde vi en enkät för skolans ALLA elever. Ja, det var rätt mycket jobb på två pers! Men idag kom dagen D, eller nej förresten det var ingen dagen D, fast vi hade möte på kommunhuset imorse för att gå igenom resultatet och planera för fortsättningen. Nu undrar ni såklart vad som händer nu, eller hur? I stil med alla hemliga kändisprojekt håller jag det lite hemligt för er, vi har ju ingenting officiellt ännu ;)

 

Men allvarligt talat nu! Vi har varit lite oroade för att vi skulle bli avsatta som matråd (då det är tradition att ettorna bedriver matråd) och nu som tvåor vet man ju aldrig. Meeen guess what? Efter morgonens möte kan jag meddela att vi sitter säkert. Kostchefen älskar oss och vårat arbete. Titeln som världens bästa matråd kommer ju inte ur intet direkt. Förändra - förbättra är lite av vårat motto. Jag känner mig superinspirerad att ta matrådet så långt det bara går, push the limits liksom. Let's do this!

Jag vet inte hur vanligt det är att man som 17 år känner sig gammal. Men nu är det så iallafall, att jag gör det ibland. Oftast när jag åker buss (för det är då jag ser alla "små" barn). Det är nog två specifika tillfällen jag känner mig extra gammal. När jag träffar mina typ sysslingar (Simon och Clara - ni ska inte bli större!) eller andra rätt mycket yngre släktingar som jag inte ser så ofta. Och det är när jag ser personer som min lillebror umgicks med förut. Tillexempel sånna han spelade fotboll med när de var typ åtta år, och sen slutade sin fotbollskarriär träffar jag dem inte så ofta. Men så händer det att vi åker samma buss (eller nåt i den stilen) och jag får vääärldens uppvaknade eftersom de är fjorton bast och har fixat hår. Vad är det som händer?

 

Och nu måste ni förstå mig rätt, det är liksom inte riktigt samma grej med hans kompisar som jag träffar lite då och då. Detsamma gäller vissa tennisbarn, de kan växa på som bara den och jag tänker inte på det såå mycket.

Jag får iallafall lite ångest över den här grejen att jag känner mig så gammal. Vi pratade nämligen om typ det här på matten igår (fråga mig inte varför vi pratar om sånt här på matten...). Men vi pratade iaf om hur trötta vi var, och hur obefintligt våra liv är i denna stressfyllda naturvärld, dessutom hur pigga alla vuxna verkar vara. Våra funderingar handlade ungefär om när det egentligen vänder. Tröttheten alltså. Och sen kom jag på att om några år har vi barn och alla har väll hört hur småbarnsföräldrars sömnvanor ser ut?! Förresten känner jag mig gammal när jag tänker på sånt också! På tio har jag tänkt att hinna med så himla mycket. Först studenten, sen vidareplugg och sen familj och barn på det! Dessutom har jag tänkt att mitt imperium ska ha börjat växa under de här åren, planen är ju lite att ha ett par företag rullande. Det handlar om att få pengarna att jobba av sig själva förstår ni! Iallafall, 17 år är ingen ålder tycker ni - men faktum är att det faktiskt är rätt lång tid. Tänk bara på min utvecklingskurva de senaste sjutton åren! Jag ska ju försjutton (nu var jag väll rolig?) lära mig om derivator på fredag (vi har bara kommit till f(a+h)-f(a)/h än så länge)... Ni vet tangenter, ändringskvot och polynomfunktioner och sånt där.

Haha, nej nu ska jag tagga ner natursnacket (det är bara så att man känner sig så fantastiskt intelligent när man använder sitt naturvokabulär) och göra lite Filosofi-läxa. Sen ska jag förbereda inför möte på kommunhusets plan 3 imorgon, vad det handlar om kan ni få veta sen. Men om vi säger så här, Felicia-styr-upp-allting är på gång! ;)

En 28-årig man är misstänkt för dödsmisshandel på häktet i Huddinge. Svensk-krim är i chock. Och nu ska de spara in ännu mer pengar. Jag säger som min kära pappa alltid sa: "Stöd Kriminalvården - begå ett brott"

Haha nejdå (även fast han så klart hade helt rätt), nu ska jag packa ihop grejer för imorgon. Ni har väll inte missat Kanelbullensdag idag förresten? Jag ÄLSKAR kanelbullar och har så klart ätit mina egna proffsigt gjorda bästa kanelbullsbullar. Adiós amigos, förhoppningsvis tar den här pluggperioden slut inom en snar framtid. Känner nämligen att inte bara jag själv blir lidande utan även ni bloggisar!

 

Det känns som om tusenmiljoner tunga stenar lyft från mina axlar! Min fördjupningsrapport i svenska A är ÄNTLIGEN HELT KLAR!!! :DD Jag har hållt på med den här i ungefär en månad och nu har jag skrivit ut och är redo för inlämning imorgon. Woop wopp! Jag tror inte ni kan ana vilken känsla. (att jag har matteprov som jag inte läst någonting alls om på fredag försöker jag att ignorera just i detta nu...)

 

Sedan senast vi hördes har det faktiskt hänt en hel del positiva grejer. Min lillebror vann helgens tennisturnering (GRATTIS!) och jag har gjort en lyckad debut som ansvarig på kramforstennis.net, dessutom känner jag mig helt frisk från de där sjukveckorna jag nyligen haft (HURRA FÖR DET!) och igår började körkortsteorikursen vi läser i skolan. Jo, just det! Jag övningskörde för fjärde gången i helgen och körde i 50 km/h för första gången i mitt liv (haha helt sjukt vad läskigt det var men gud vad stolt jag känner mig nu). Det är ett superstort steg för mig eftersom jag är typ livrädd för allt som går "fort".

Även om mitt liv just nu mest består av plugg plugg och åter plugg (hej, andra året på natur!) så gäller det att de positiva små sakerna i livet. Tillexempel som att nästa veckas fysikprov har flyttats fram en vecka, eller som att det inte regnat på typ fyra dagar.

Har ni lagt märke till något särskilt i dagens lokaltidning förresten?

Dels står det om att världens bästa lillebror vann tennistävlingen och dels har jag fått mitt tredje foto publicerat i tidningen. Dock första gången med mitt namn som fotohänvisning, de två andra gångerna har Allehanda brutit mot upphovsrättslagen. Artikelns huvudstoff är Kramfors Tennis nyaste tillskott från Trinidad, riktigt duktig spelare med massor av potential. Resten tycker jag att ni kan läsa själva! Det roliga tycker jag är att få publicerade foton, även om det inte är en extremt stor tidning - men ändå!

Adíos amigos!

Hallihallå och godmorgon sunshines!

Vi taggar för finaldag på Indoor och pumpar peppmusik. Vi ska snart iväg för Linus final i PS14. Okej, visst det hade kanske varit skönt med sovmorgon i sisodär en timme till men vad gör det om hundra år? Finaldags innebär en speciell känsla. Nu kör vi! Vamos Kramfors!

Jag vet! Stunden ni väntat på sedan i våras är nu här! Here u go bloggeeeen! :)

Jag sitter och skriver på en fördjupningsrapport i Svenska och funderar på varför vissa dialekter är så otroligt fula. (Det är nämligen dialekter och dess betydelse för identiteten jag skriver om). Kommer också att tänka på den kallabalik som utbröt när jag i min förra blogg (som jag skrev i typ sjuan?) öppet kritiserade vissa delar av norrländskan. Okej, det var kanske inte så smart att peka på saker som visade sig vara ömma punkter för mina läsare - men ändå! Jag orsakade värsta debatten faktiskt, på den tiden tyckte jag det var rätt kul och spännande att se hur 2-3 år äldre personer så hårt gav sig på lilla jag som var tretton år och drev en pytteliten blogg. Men så var det iallafall!

 

Idag har jag varit i skogen mer eller mindre hela dagen. Det var ärligt talat inte särskilt skoj. Men vi hade programdag på natur och jag försökte hålla humöret uppe. Jag tycker att det är ett superbra intiativ att göra något med hela naturvetenskapsprogrammet så vi lär känna varandra lite bättre, men jag tycker inte att det är särskilt lyckat att ha en aktivitetsdag där större delen av aktiviteterna går ut på att gå till och från platsen vi var på. Vad kan det ha varit...12 kilometer tur och retur? Fast jag fick ju åtminstone användning av mina fina nya rosa gummistövlar. Jag lovar (på riktigt den här gången) att visa er. SUPERSNYGGA!

 

Nu har jag dock haft min pluggpaus på fem minuter så nu måste jag återgå till arbetet. Jag har masssssor av jobb kvar innan den här rapporten är klar. Har ni skrivit en rapport någon gång? Om inte, gör inte det! Så mycket jobb och viktiga formatregler hit och dit.