Jag antar att jag är lite skadad
Att ha ett syskon som är mindre, i mitt fall en lillebror, kan vara rena pesten ibland. Men oftast är det väldigt bra. Jag älskar Linus! Trots ålderskillnaden på knappt 4 år kan jag faktiskt umgås med honom, och ha kul. Jag uppskattar det verkligen. Han är inte alls så där barnslig som man skulle kunna tänka sig att en kille som snart fyller 11 skulle kunna vara. (Tänker på vissa personer i min klass, på hur de skulle kunna varit när de var 11). Jag tror att han kan ha blivit påverkad av mig, jag vet faktiskt inte. Han är antagligen helt annorlunda när han umgås med sina vänner. Vi kan verkligen skratta åt samma saker, vi har en speciell humor. Trots att vi inte har samma intressen för 5 öre. Han är den största sportisen världen skådat. Jag menar, vem i världen ser annars matcher på Eurosport som han redan sett? Alltså repriser? Jag förstår det inte alls! Men han gör det. Dessutom har han ett starkt sinne för humor och älskar att underhålla. Linus är en riktig entertainer! Han kommer bli nästa svensk gullegris i stil med Björn Gustafsson, hysterin med honom efter Melodifestivalen 2008 fick en hel del girlies att bli helt tokiga.
För några timmar sedan åkte han med bussen till våran moster, i Umeå. Helt själv. Han ska praoa hos Erik i två dagar. Kul för honom men jag blir så klart lite oroad. Inte för att han inte ska klara av bussturen själv, det gör han. Men det finns en massa andra hemska människor där ute. Jag oroar mig alltid alldeles för mycket.
Jag antar att jag är lite skadad. Säkerheten framför allt, ungefär. När jag var mindre (dagistiden) gjorde min pappa en massa lappar med telefonnummer som jag alltid hade i alla fickor. Bara ifall att. Man vet aldrig vad som händer. Jag har alltså kunnat både mammas och pappas mobilnummer så länge jag kan minnas. Vad gör jag strax innan Linus ska iväg? Skriver lappar med telefon nummer! Kalla mig patetiskt eller överbeskyddande eller vad ni vill men jag antar att jag är lite skadad. Han är åtminstone utrustad med mitt, mammas, mosters, eriks och mormors mobilnummer.
För några timmar sedan åkte han med bussen till våran moster, i Umeå. Helt själv. Han ska praoa hos Erik i två dagar. Kul för honom men jag blir så klart lite oroad. Inte för att han inte ska klara av bussturen själv, det gör han. Men det finns en massa andra hemska människor där ute. Jag oroar mig alltid alldeles för mycket.
Jag antar att jag är lite skadad. Säkerheten framför allt, ungefär. När jag var mindre (dagistiden) gjorde min pappa en massa lappar med telefonnummer som jag alltid hade i alla fickor. Bara ifall att. Man vet aldrig vad som händer. Jag har alltså kunnat både mammas och pappas mobilnummer så länge jag kan minnas. Vad gör jag strax innan Linus ska iväg? Skriver lappar med telefon nummer! Kalla mig patetiskt eller överbeskyddande eller vad ni vill men jag antar att jag är lite skadad. Han är åtminstone utrustad med mitt, mammas, mosters, eriks och mormors mobilnummer.
Kommentarer
Postat av: johanna
sv: Jo jag vet att han inte gillar Karin heller:P Jag har också väldigt kul ändå fast frågan är ju vad man kommer få för betyg:P haha.
Han brukar ju även typ skälla på mig när jag inte ens har gjort någonting:S Helt sjukt:P
Trackback
