Felicia Lövgren

MY GOD vilket scoop. Den andra misstänkta bomben på vaddå? Ett år? Jag hoppas att ni kan ursäkta mig men lite komiskt är det ju. Visst, jag är helt överens med att vi ska ha full respekt för eventuella bombattentat och eftersom mitt valspråk skulle vara något i stil med; Säkerheten framför allt så tycker jag verkligen att man ska vara försiktig. Men det känns fortfarande oerhört tragiskt att det händer så lite att när det väl händer något så blir det värsta grejen. Fast förresten! Kramfors kallas inte pulvercity för intet.


Frågan är om man ska bli mest chockad över den stora uppståendelsen som blev (vilket ni kan se på bilden) eller om man ska vara mest chockad över att jag vågade mig så nära dramat. Gott folk, inte ens jag har svar på det! ;)

Nu är det officiellt vår. Tro mig, för så är det. Och detta för att 1) det är tidernas största vattenpölar ute och 2) det är helt torrt på mitt trädäck och 3) årets glassnyheter har kommit (HALLÅ DET ÄR EN BIG DEAL FÖR MIG, VILL PROVA ALLA!!) och slutligen för att 4) det regnade idag (!!)

Sen blåste jag och Michelle mer eller mindre bort när vi gick till bussen tidigare idag eftersom det är tidernas värsta storm, men det är en annan femma och nu ska jag vara sådär superduktig som bara jag kan och äntligen ta tag i engelskan!

En timmes sömn på 40 vakna timmar, mygod! Jag förstår inte riktigt hur jag överlever men konstigt nog har jag tröttheten försvunnit varje gång jag blivit lite trött. Nu gör jag ett nytt försök för nu är jag väldigt trött. Haha, vilken märklig situation jag hamnat i. Fast jag vet ju att det är en del av min värsta och farligaste egenskap, alltså att jag kan stänga av sånna känslor. Jag hatar att jag funkar så eftersom det är totalt livsfarligt, även om det kanske kan låta rätt bra att ha ibland.

Nej nu känns det som om jag bara svamlar (vilket jag gör), men det jag vill poängtera är helt enkelt att man måste känna efter sina behov och lyssna på sin kropp. Det ska jag absolut göra nu så godnatt gullungar, det ska bli fantastiskt trevligt och bekvämt att sova i min egna säng istället för det hårda, trånga tältet.

Jag har, tillsammans med min kära klass NV10, varit ute på vinterexkursion. Jag har alltså tältat (UTOMHUS) och jag överlevde, anledningen till att jag är lite hispig över just den överlevnadsgrejen är för att jag verkligen inte är någon naturmänniska. Jag är heller inte typen som eldar, skottar eller hugger ved - men vet ni vad? Jag har gjort allt det! Och jag är så himla stolt och imponerad över mig själv.

Inatt var jag eldvakt och om jag ska vara ärlig så var jag och Magdie de bästa eldvakterna eftersom precis alla sov sött. Jag var (i mina mått) jätte duktig och det var faktiskt riktigt mysigt.

För tillfället är jag enormt trött eftersom jag mer eller mindre dygnat, jag sov max en timme i natt och det var så himla trångt - vi låg bokstavligen på varandra (åtminstone vissa av oss ;) ) och det blev tro det eller ej väldigt varmt. Det var vansinnigt obekvämt eftersom vi låg på en blandning mellan granris, ved och vad mer? Något hårt! Så själva grejen med att sova på marken är jag fortfarande extremt tveksam till men det var faktiskt rätt så mysigt. Och när vi satte upp militärtältet (som förresten var väldigt mycket mindre än jag föreställt mig det) var jag tvungen att påpeka hur otroligt bekvämt det är att checka in på ett hotell, för det är ju sånt jag är van vid.

Om ni har tur kommer bilder senare men nu ska jag sova, ni inser inte hur bekväm min älskade säng är!

Och tack klassen, jag är glad att mitt livs första tältning blev med er för även om jag alltid kommer att vara en storstadstjej med nagelfil i förstahjälpen-lådan så kändes det tryggt att ni var med. Jag kommer nog aldrig bli ett med naturen, men det här har gjort att jag tog tusen steg frammåt i mina naturerfarenheter. Fast klassen vet ni vad? Nästa gång bestämmer jag destination! ;)

Exakt just nu är jag snart påväg ut i vildmarken. (Detta är dock ett förprogrammerat inlägg...) Tillsammans med resten av mina klassisar i världensbästa NV10 ska jag ut på mitt livs första exkursion. Detta är även mitt livs första vinterexkursion, faktum är att det är första gången jag ska sova utomhus någonsin. Det närmsta jag kommit campinglivet är min familjs försök till husvagnscamping när jag var vaddå? Två år? Efter det kom vi fram till att camping inte var vår grej och sedan dess har jag bara bott på hotell. Eller ja, jag har ju förståss sovit utomhus när jag var pytteliten bebis men då i vagnen, men det räknas ju inte riktigt!

Jag är verkligen inte utomhustypen så detta blir intressant. Jag är övertygad om det blir ett minne för livet..om jag överlever dvs! Mina klasskompisar har lovat att ta hand om mig och jag lovar att blogga om det när jag kommer tillbaka till civilisationen.

Ja, den som lever får se om jag kommer tillbaka med trauma eller om jag kommer tillbaka som värsta tältaren. Önska mig världens största lycka till för det kommer jag behöva!

Och till alla som känner mig mer personligen vill jag bara meddela att nej, jag har inte gått och blivit tokig och jag är väl förberedd. Just nu (tisdagkväll) håller jag på att packa för fullt och jag har skrivit långa packlistor. Allt precis i sann Felicia-stil. Jag försöker ställa in mig själv på alla möjliga situationer så jag är nästan helt mentalt förberedd. Dessutom intalar jag mig själv att jag kan klara det här - även om jag verkligen tvivlar på det! Jag är ju en stadstjej ut i fingerspetsarna.

Men som sagt, jag kommer klara detta och för säkerhetsskull har jag packat ner en liten spegel, nagelfil och mitt favoritläppglans i väskan. ICE, In Case of Emergency ;)

Förutom att jag idag har varit i skolan och därefter plockat världensbästa storasyrra-poäng genom att ta min mammas pass i tennishallens kiosk (vad gör man inte när det blir tidskris?), så har jag idag uppmärksammat det faktum att det är 20110314. För er ovetande där ute kan jag meddela att det idag är Den internationella pi-dagen. Och vet ni inte vad pi är ber jag er att skämmas, googla, och ta in informationen för talet pi är en allmänbildning och en stor viktig grej inom matematiken förstår ni.

Eftersom jag verkligen älskar att fira allt som går att fira drog jag och några i min klass ihop ett litet fikakalas (som vi är proffs på) till mentortiden. Det blev väldigt lyckat och vår mattelärare samt klassföreståndare tyckte att det var en extremt fin gest och enligt honom så fick han nästan gåshud, så fint var det! I äkta naturvetaranda alltså!

Jag vet inte riktigt hur man ska säga men vi kom iaf fram till att man nog säger; "glad pi-dag" så det ska jag avsluta med nu. Hoppas ni haft en riktigt härlig pi-dag idag. GLAD PI-DAG! :D

Så mycket att göra, så lite tid!

Jag har haft sportlov från 12.50 idag och även om det inte alls känns som det är lov redan så är jag väldigt peppad inför lovet. Jag ska njuta såå mycket, trots att jag är mitt inne i en pluggperiod. Men vet ni vad? Man har ju bara sportlov en gång om året...

The war is over.

Supersnygga tjejer efter idrotten!

Idag fick jag finfint besök i skolan. Världensbästa Fia kom nämligen och även om jag inte hade världens längsta lunch så fick vi knapp timme tillsammans, och det kändes så bra! Fia känner ni med all säkerhet igen om ni följt den här bloggen, jag har gått i samma klass som henne sedan lekis men nu har hon flyttat till huvudstaden för att gå på Kulturama musikgymnasium. Sofhia Stridsman är tjejen med världens bästa (utan tvekan!) röst, ja hon är född till att bli stjärna helt enkelt. Hon trivs och jag är jätte stolt över henne, men jag saknar att träffas varje dag. Det blir liksom tomt utan att höra henne sjunga hela dagarna! :)

Frågan är nu om ni fattat kopplingen mellan bild och rubrik? Det är ingen hyllning till Tolstoj, nej - men vi hade krig på idrotten idag. Och givetvis körde vi på krigsmålning - dock var det bara jag, Marielle och Andreas som vågade. Man kan säga att vi förlorade rätt stort mot NV09 men jag tycker ändå att vi var bäst. (För det var vi!) Dessutom hade vi vår lilla hejarklack i form av Cassandra.  

Nu ska jag äta och sedan repetera inför morgondagens prov. Premiärprov i kursen Matematik B nämligen. Önska mig lycka till! :D