Felicia Lövgren

Vet ni, det riktigt kryllar av nyckelpigor här nere. Nästan så att det blir äckligt. En riktig invation. På första bilden ser ni det kanske inte så bra men om ni tittar närmre ser ni att det är hur många som hellst. Bild två är bara en bråkdel av alla tusentals nyckelpigor som Linus och Felix lagt ihop. Jag har nog aldrig sett så många nycklisar på en och samma gång som jag gjort här.

Vet ni vad jag faktiskt glömt att berätta? NU HAR JAG OCKSÅ SETT TWILIGHT! Haha, patetiskt va? Jag måste vara en av de ynka procenten av jordens teens som inte sett eller läst Twiligt. Eftersom jag medvetet valt att inte delta i denna hysteri som varit kring berättelsen. Det verkar ju som om alla som ägnat 2 minuter till den är fast och måstemåste läsa alla böcker och följa det konstant. Vad tycker jag om filmen då? Ja, den var bra. Så klart. Så många som älskar den kan inte ha helt fel. Men jag är nog inte fast, kanske att jag läser böckerna någongång i höst. Det är alltid mysigare att läsa böcker på hösten. Men då på orginalspråk skulle jag tro. Det är coolare att se hur författaren exakt skrivit. Och engelska är inget problem för mig.

Igårkväll såg vi också på Beck - Annonsmannen. Jag och Amanda satt ihopkrypna bredvid varandra och var riktigt rädda vid vissa tillfällen. Men så klart var vi tvungna att se hela. Man måste veta hur det slutar ju! Imorgonkväll blir det bio-time. Harry Potter och Halvblodsprinsen, det känns som om det är en sån film man borde sett. Som en klassiker. Ja, typ som Twilight då.

Hej på er, jag är som ni vet i Småland. Hos min farmor och farfar Gunnar, vi kom fram på kvällen igår och resan gick bra. Precis som vanligt, jag har inga problem att åka bil faktiskt, är rätt van vid långa bilfärder.

Idag har vi varit i Kosta och shoppat nästan hela dagen, jag har handlat jeans och en skjorta från The Shirt Factory. Trevligt trevligt! Och imorgon drar vi till Öland, hoppas det är fint väder bara. Här är det just nu halv bra väder, lite sol och som tur är inget regn. Bra va? Hemma regnar det tydligen, haha. Det kan ni gott ha, jaja.. Det vore så klart kul för Norrland och dess invånare med något annat än regn.

Vi hörs senare då, har tyvärr inga bilder att bjuda på. Men det blir förhoppningsvis imorgon, det var en evighet sen jag var på Öland sist. Ha det bra :)

Kolla varifrån!

12.59 nu kör vi! Vi hörs när jag är i Småland, bloggisar. Tills dess, ha det bra. Det ska jag.

Trots att vi är mitt i sommaren kan det vara bra att hålla koll på de kommande trenderna. För håll i hatten, det är faktiskt inte långt kvar till hösten! Min nästbästa favorit årstid (först kommer sommaren så klart). Här har jag samlat lite av trenderna man kan se hos de stora modehusen i höst och vinter (fall/winter - 09/10). Titta och bli inspirerad, detta är vad du ska satsa på i höst (och spana in extra på rean redan nu).



Färg, färg, färg
Tiderna när man kunde se vilken årstid det var enbart på färgvalet hos modehusen är förbi. Nu vill vi ha starka och klara färger. I höst blir det mycket Kobolt (kornblå, se Emanuel Ungaro ovan), fuschia, rubinrött och även en del gula nyanser. Var inte rädd för färgsprakande klädkreationer.



80's back!
Det ljuva 80-talet är helt klart tillbaka. Det är väldigt mycket fokus på axlarna, de ska vara stora och tydliga. Eller varför inte köra på ena axeln bar? Så länge fokusen finns på axlarna är allt okej. Vi har sett mycket sånt hos alltid lika vågade Marc Jacobs och Emanuel Ungaro (en designer att hålla koll på, helt klart).



Så högt som möjligt
Något man definitivt kommer se på alla som har koll är de lårhöga stövlarna. De kommer i olika nyanser, material och skärningar. Men en sak är säker; här gäller högst vinner! Frågan är dock, hur mycket vågar du?



"Kalsongbyxan"
Rätt länge har de vida och utsvängda byxorna regerat i modevärlden. Men nu syns allt fler och fler tighta grejer. Därav det nya uttrycket "kalsongbyxan". Den skräddade men ändå tighta byxan är hetast nu och Alexander Wang har must-have objekten. Tänk leggings fast mer byxa. Croco-skinn varianten är helcool.

Man ser också mycket draperingar, Emanuel Ungaro och Balenciaga är två bra exempel på det. Bikerjackan står fortfarande väldigt högt (spana in PHI, de har många att inspireras av) likaså kavajen. Välj själv om du vill ha den stor som herrvariant eller midjekort. Samet har också gjort comeback, tro det eller ej. Men leta fram sametskjolen ur garderoben (eller mammas) och bär den till något snyggt.

Lycka till i modedjungeln, det här är något jag tycker är riktigt roligt. Hoppas ni gillar det!

Solen har gått i moln och jag blev jagad av två elaka bromsar. Hmm, svensk sommar va. Men lite färg har jag nog fått faktiskt. Särskilt på knäna. Hur kommer det sig att mina knän är 10 gånger brunare än resten av benen? Please, tell me!
Borde kanske valt knäna att tävla med istället.

På packnings-fronten ser det inte särskilt lovande ut, jag har knappt börjat på min packningslista och den är redan hur lång som hellst. Trots att jag har en resväska modell större (den är väldigt stor) tror jag inte att jag kommer få plats med allt. Det blir nog ungefär 2 veckor vi är borta faktiskt. Hur ska man kunna bestämma sig för vilka kläder man vill ha? Jag blir nog aldrig något vidare proffs på det där med att packa smart, packa lite men ändå få med så mycket som behövs.

Om ni har några tips på hur man packar bra får ni gärna säga till mig.. Jag behöver alla tips jag kan få!

Kan ni förstå att det redan är fredag? Tiden går sjukt snabbt, hela veckan har präglats av att jag varit sjuk och bara varit på humör för att vara hemma och vila. Fy vad jobbigt det har varit, men nu är jag på bättringsvägen (som man säger) och ska därför tillbringa dagen med att sitta ute i solen. Den lilla färgen jag lyckats skaffa mig är det inte mycket kvar av eftersom vi haft en "regnperiod" och eftersom jag har varit sjuk i veckan och inte orkat sitta ute i solen så mycket. Jag ska också skriva packlistor och att-göra-listor innan vi åker. Har jag berättat det? Kanske jag inte har gjort faktiskt. Jag åker snart ner till småland (Korsberga) för att hälsa på min farmor och farfar Gunnar. Det tillhör svensk sommar för mig, att sitta på farmors altan (eller farfar Gunnars, de har varsin!) i hamocken (stavas det så?) och bara ta det lugnt. Efter det åker vi vidare till Lomma, det har blivit till en tradition att vi stannar där hos våra vänner. Sedan har Linus ett viktigt tennis-läger i Båstad (så klart där, värsta tennis-meckat ju) och då ska jag och mami passa på att ha några dagar för oss själva. Viktig egentid alltså. Och vet ni vad, bäst av allt! Den här gången följer min laptop med så att ni kan följa alltihopa!

Vi hörs sen!

Så här är det. Jag är inte typen av person som måste måste måste ha godis, chips och läsk hela tiden. Jag har inte det ha-begäret. Visst, jag tycker att godis är gott. Men bara ibland. Och då inte mycket. Lagomt liksom. Jag vet inte varför, kanske är det för att vi alltid har godis hemma eller för att vi aldrig haft sånna här regler "Bara godis på lördag" eller liknande. Det är mer i stil med att man äter godis när man vill ha, det betyder dock inte ett kilo godis varje dag. Förstår ni?
Jag har nog alltid tyckt att frukt har varit lite roligare. Be mig välja mellan en nektarin (de utan "hår") och en massa godis så väljer jag 9 av 10 gånger nektarinen. Det är sant. Samma sak gäller med s.k skräpmat som pizza, hamburgare osv.
Pizza funkar någon gång ibland, men då ska det vara bra pizza! Råvarorna gör allt. Hamburgare (från gatukök, snabbmatsrestauranger osv.) äter jag överhuvudtaget inte. Inte Kebab heller, fy!

Men ibland förvånar jag mig själv! Igår var jag väldigt sugen på pizza, det skulle varit så himla gott! Mamma hade dessvärre redan börjat grilla och det var mammas hemlagade pizza jag ville ha. Med Mozarella ost..mmm, yummie!

Det blev ingen pizza idag heller. Till lunch kan ni ju se vad jag gjorde längre ner och till middag grillade vi lax men potatoes och tomat-sallad.

Vad mycket mat det blev idag, bloggisar. Konstigt, man skulle kunna tro att det är en matblogg. Hmm..aja! Nu vill jag veta vad ni tycker?

Är frukt godis eller inte? Varför/varför inte? Tell me!

Min kusin Rosanna har nyligen skrivit ett inlägg på sin blogg som inspirerade mig till att skriva detta. Läs, vettja.

Har ni tänkt på hur mycket folk bryr sig när någon dör? Det spelar ingen roll om det är superstars (Michael Jackson, Heath Ledger) eller helt vardagliga människor (typ de där två unga  tjejerna från Stockholm Malin och Therese var det va? eller de där barnen Saga och Max som blev mördade i Arboga). Det spelar helt enkelt ingen som hellst roll, när någon dör. Då bryr sig alla. Jag förstår det inte alls. Visst, det är väll klart. Jag är också helt mänsklig och tycker att det är jätte tragiskt när någon dör men om man inte varit en nära anhörig eller stort fan tycker jag att det är konstigt att man sörjer jätte mycket och verkar vara jätte insatt.

Om vi nu tar Michael Jackson's bortgång som exempel, eftersom det är väldigt aktuellt. Jag ljuger om jag säger att jag inte bryr mig, att jag inte berörs eller att jag inte sett ett enda minnesprogram eller klipp på youtube. Jag har kollat på en hel del. Ja, det är sant. Men vet ni, jag hade inte ens tänkt att skriva något om det här i bloggen. Eftersom jag inte varit något stort fan an honom eller egentligen inte brytt mig alls. Det har cirkulerat alldeles för många inlägg tillängnat "King of pop" i bloggvärlden. Jag vill inte vara en av alla andra som skriver hur mycket han betytt för musiken, hur stor han var och hur tragiskt allt är. Jag har egentligen inte vetat så mycket alls om honom, jag har tyckt att han var stor på 80-talet sen hände något och han blev helt knäpp. Han blekte hyn, operade olika kroppsdelar, förgrep sig på oskyldiga barn och gömde sina egna barn helt. Det var min bild, helt ärligt. För inte alls så länge sedan, och jag lovar. Det var många av er därute som också trodde så här. Jag har nu sett, läst och hört så mycket om honom att jag vet att inget av det där egentligen stämmer. Vissa hävdar fortfarande att han blekte hyn, jag tror dock att han faktiskt hade en sjukdom (Vitiligo) eftersom han både har berättat det i en intervju i Oprah och jag har sett videos på youtube där de visar olika bilder där man faktiskt ser att han tappar färg på olika områden. De kan vara manipulerade men jag tror inte att han blekte sin hy. Okej, visst. Hans operationer var ju rätt uppenbara. De försvarar jag inte alls, ansiktet såg ju hemsk ut på slutet! Han blev ju dessutom inte dömd för brotten mot barnen, föräldrar har uttalat sig om att de bara var ute efter hans pengar. Anledningen till varför han gömde sina egna barn är för mig nu helt självklar, han ville inte att någon skulle kunna göra dom något illa eller ta dom ifrån sig. Helt naturliga känslor och jag förstår det faktiskt delvis.

Michael var dessutom sjuk, och det är väll nästan helt naturligt. Tänk er att inte ha någon barndom. Han har varit en gigantisk stjärna sen han var 5 år. 5 ÅR! När jag var fem lekte jag med Barbie-dockor. Är man bevakad dygnet runt i hela sitt liv är det inte så konstigt att någonting tillslut slår runt. Att dessutom anklagas för en massa falska rykten, behöva försvara sig själv och alltid vara "kändisen" Michael. Eftersom man aldrig fått utveckla någon annan sida hos sig själv.

Jag har inte vuxit upp med Michael, när jag var liten var Spice Girls och Backstreet Boys störts. Men jag förstår att alla hans fans världen över sörjer. Men att folk som tyckt precis som jag gjorde innan och nu när han dött skriva en massa om hur ledsna de är, hur mycket han betytt för dom osv. Det tycker jag är skitsnack! Så klart, man vill hedra de döda men det finns andra sätt att göra det på ok. Jag är ledsen, men inte för samma anledningar som alla hans största fans (det finns ju rätt många) är. Jag är ledsen och tycker att det känns väldigt trist att jag inte fått uppleva det här fenomenet, att jag inte "var där" när låtar som Billie Jean, Bad och Thriller släpptes. Det hade varit häftigt att varit med, att se de från ett annat håll än när man blickar tillbaka. Nuförtiden upplever jag inte att vi har stjärnor som är så gigantiska, som nästan får gudaberömelse. Visst, det finns storsäljare men inte de som säljer så bra. Michael var större än allt annat.

Tillbaks till ämnet jag började med. Ta hand om era nära och kära nu. Man vet aldrig när det kan vara för sent. Tro mig. Jag vet.

Vila i Frid Michael, 1958-2009

Ååh, jag vet kära bloggisar att jag varit en så himla dålig bloggerska de senaste dagarna. Men jag har faktiskt rätt bra anledningar. 1) Jag har tagit steget från att vara 14 till 15. 2) Det har varit sjukt fint väder (fortfarande) och 3) Min moster plus Maja och Evelina har varit och hälsat på. Det har varit jätte härligt och trevligt. Vi har mest utforskat olika badplatser, igår Storsjö-badet (där jag förövrigt tog årets första dopp!) och idag Salusand havsbad (där det var för kallt i vattnet för att jag skulle bada mer än upp till knäna). Min födelsedag var toppen, solen sken och mina frozen cheescake's smälte som ja frozen cheescake i solsken. (Om det nåt jag verkligen är svag för är det frozen cheescake. Aah! Delicious). Jag hade naturligtvis en massa annat gott fika på min födelsedag, det har jag alltid. Och inte att förglömma en lite speciell tårta.

Bilder och mer uppdate får ni imorgon, nu ska jag duscha. Kustens vindar gjorde att jag har sand typ överallt.