Felicia Lövgren

Kommer ni ihåg att jag för några dagar sedan berättade om hur jag försöker hålla mig borta från förkylningen min bror har fått? Jag är (så klart) blivit smittad. Någon förvånad? Inte jag iaf. 'Jag behöver bara titta på någon förkylnings-bärare så åker jag dit. Jag verkligen hatar det.

Den här bilden har jag så fint ritat i paint bara för att ni ska få se exakt hur jag menar. Detta är mina egna tankar och funderingar, alltså lite överdrivet men värt att veta med tanke på att jag blir förkyld ca. 1347 gånger varje år.
Jag tror att jag alltid har ett litet förkylningsvirus, ett litet litet frö typ. Smittas jag av någon/mig själv börjar bakterierna växa och förkylnigen sätter sig på min andning. Blir täppt i näsan och en heldel slem i halsen (jag vet att ni gärna vill veta just det). Det tar 1-3 dagar så förvärras alltihopa och jag hostar, nyser, fryser, har ont i halsen, är täppt i näsan och mår allmämt dåligt. Som ni ser på figur 3, allt är en enda röra. När det efter några dagar lagt sig är vi tillbaka på ruta ett igen. Ett litet frö. Det går en tid (svårt att säga hur länge) och allt börjar om igen. Just nu befinner jag mig vid figur 2. Har jag tur utvecklas det hela inte mer, det har jag dock svårt att tro. Befinner mig väll på 3:an lagom till måndag då vi har friluftsdag i skolan. Eller ännu värre, till på söndag då jag ska på barnkalas hos min kusinvitamin-sötis Evelina som fyller 5 år. Barn i dagis åldern är ju världens smittobärare. Munnskydd på!