Felicia Lövgren

Min kusin Rosanna har nyligen skrivit ett inlägg på sin blogg som inspirerade mig till att skriva detta. Läs, vettja.

Har ni tänkt på hur mycket folk bryr sig när någon dör? Det spelar ingen roll om det är superstars (Michael Jackson, Heath Ledger) eller helt vardagliga människor (typ de där två unga  tjejerna från Stockholm Malin och Therese var det va? eller de där barnen Saga och Max som blev mördade i Arboga). Det spelar helt enkelt ingen som hellst roll, när någon dör. Då bryr sig alla. Jag förstår det inte alls. Visst, det är väll klart. Jag är också helt mänsklig och tycker att det är jätte tragiskt när någon dör men om man inte varit en nära anhörig eller stort fan tycker jag att det är konstigt att man sörjer jätte mycket och verkar vara jätte insatt.

Om vi nu tar Michael Jackson's bortgång som exempel, eftersom det är väldigt aktuellt. Jag ljuger om jag säger att jag inte bryr mig, att jag inte berörs eller att jag inte sett ett enda minnesprogram eller klipp på youtube. Jag har kollat på en hel del. Ja, det är sant. Men vet ni, jag hade inte ens tänkt att skriva något om det här i bloggen. Eftersom jag inte varit något stort fan an honom eller egentligen inte brytt mig alls. Det har cirkulerat alldeles för många inlägg tillängnat "King of pop" i bloggvärlden. Jag vill inte vara en av alla andra som skriver hur mycket han betytt för musiken, hur stor han var och hur tragiskt allt är. Jag har egentligen inte vetat så mycket alls om honom, jag har tyckt att han var stor på 80-talet sen hände något och han blev helt knäpp. Han blekte hyn, operade olika kroppsdelar, förgrep sig på oskyldiga barn och gömde sina egna barn helt. Det var min bild, helt ärligt. För inte alls så länge sedan, och jag lovar. Det var många av er därute som också trodde så här. Jag har nu sett, läst och hört så mycket om honom att jag vet att inget av det där egentligen stämmer. Vissa hävdar fortfarande att han blekte hyn, jag tror dock att han faktiskt hade en sjukdom (Vitiligo) eftersom han både har berättat det i en intervju i Oprah och jag har sett videos på youtube där de visar olika bilder där man faktiskt ser att han tappar färg på olika områden. De kan vara manipulerade men jag tror inte att han blekte sin hy. Okej, visst. Hans operationer var ju rätt uppenbara. De försvarar jag inte alls, ansiktet såg ju hemsk ut på slutet! Han blev ju dessutom inte dömd för brotten mot barnen, föräldrar har uttalat sig om att de bara var ute efter hans pengar. Anledningen till varför han gömde sina egna barn är för mig nu helt självklar, han ville inte att någon skulle kunna göra dom något illa eller ta dom ifrån sig. Helt naturliga känslor och jag förstår det faktiskt delvis.

Michael var dessutom sjuk, och det är väll nästan helt naturligt. Tänk er att inte ha någon barndom. Han har varit en gigantisk stjärna sen han var 5 år. 5 ÅR! När jag var fem lekte jag med Barbie-dockor. Är man bevakad dygnet runt i hela sitt liv är det inte så konstigt att någonting tillslut slår runt. Att dessutom anklagas för en massa falska rykten, behöva försvara sig själv och alltid vara "kändisen" Michael. Eftersom man aldrig fått utveckla någon annan sida hos sig själv.

Jag har inte vuxit upp med Michael, när jag var liten var Spice Girls och Backstreet Boys störts. Men jag förstår att alla hans fans världen över sörjer. Men att folk som tyckt precis som jag gjorde innan och nu när han dött skriva en massa om hur ledsna de är, hur mycket han betytt för dom osv. Det tycker jag är skitsnack! Så klart, man vill hedra de döda men det finns andra sätt att göra det på ok. Jag är ledsen, men inte för samma anledningar som alla hans största fans (det finns ju rätt många) är. Jag är ledsen och tycker att det känns väldigt trist att jag inte fått uppleva det här fenomenet, att jag inte "var där" när låtar som Billie Jean, Bad och Thriller släpptes. Det hade varit häftigt att varit med, att se de från ett annat håll än när man blickar tillbaka. Nuförtiden upplever jag inte att vi har stjärnor som är så gigantiska, som nästan får gudaberömelse. Visst, det finns storsäljare men inte de som säljer så bra. Michael var större än allt annat.

Tillbaks till ämnet jag började med. Ta hand om era nära och kära nu. Man vet aldrig när det kan vara för sent. Tro mig. Jag vet.

Vila i Frid Michael, 1958-2009