Felicia Lövgren

Idag är det måndag och första dagen efter lovet. Ni tror att jag varit i skolan hela dagen och lärt mig en massa, men så är det inte. Nej nej. Jag har inte bloggat någonting alls om vad jag haft för mig idag och resten av veckan, det har varit en liten hemlis. Jag har nämligen prao-vecka. Ni kan nog inte gissa var någonstans heller, det låter trist och förutsägbart som bara den. Jag har varit på min mammas salong hela dagen, men tro inte att jag fått någon knäpp idé om att jag ska bli frisör eller något. Don't worry! Jag ska inte bli frisör, no no. Men det var flera faktorer som gjorde att jag valde att praktisera hos min kära mor. Här runt omkring i kramfors kommun finns det inte speciellt många ställen att praoa på och verkligen inte många JAG skulle kunna tänka mig. Dessutom ska jag vara ledig i slutet av veckan och jag ska till tandläkaren på onsdag. Kände alltså att det inte blir såå himla många dagar att vara på något helt nytt ställe. Aja.
Min mammas salong ligger dessutom i samma lokal som affären "Anybody", det är lite som Kicks. Säljer kosmetik, parfym, cremer, hälsokost och bijouterier. Lite blandat så där. Och min kompis Sofhia praoar där.

Hur har vi haft det idag då? Det har varit sjukt lugnt. Vi har mest städat hyllor och dammat och sånt där idag. På min mammas salong. Anybody har knappt haft några kunder alls och inga leveranser. Det har varit sjuuukt lugnt som sagt. Vet inte om det är pga lågkonjan eller det dåliga vädret. Vi har haft lite att göra helt enkelt. Vi tog en fika paus (iiice creeeam) och lockade med våran vän Karin som varit på Konsum. Hon hade lite mer att göra men jag tyckte hon var välförtjänt av lite glass. Det var hon. Vi diskuterade glassnyheter och det verkar inte som om det var något som imponerat någon av oss i år.

Det har inte blivit något working 9 to 5. Jag är helt trött, kan inte förstå hur min mamma orkar jobba 8.30-18.00. Och ofta drar det ut på tiden en hel del.  Jag förstår inte. Jag har varit med från 9.30-18.00. No working 9 to 5. Har ont i armbågarna och knän. Det är hårt att jobba. Jag är mest van att tänka! För att citera min bror; "alltså tänk er när Felicia ska börja jobba på riktigt" Tänk er det ni, men jag kommer ha ett bra jobb som passar mig. Ett välbetalt jobb. Så klart.

Imorgon får vi se hur det går, räkna inte med mycket bloggning från min del. Jag jobbar hårt, eller jaa.. hur hårt är det egentligen. Det verkar inte som om någon av oss har jätte mycket att göra, det är rätt lugnt faktiskt. Jobba jobba jobba!