Like what? like me?
Eftersom jag inte bloggat på hela dagen kanske ni redan gissat att jag var i skolan idag. Ja, jag är fortfarnade jätte sjuk idag men jag har inte känt efter. Min mamma sa flera gånger att jag borde stanna hemma men hon är av den typen att hon ger mig helt fritt ansvar. Visst, hon kan ha åsikter men det är ändå jag som bestämmer om jag ska till skolan eller inte. Och jag hatar att jag fungerar så här, att jag lika enkelt som jag kan stänga av och ta hand om mig när jag faktiskt är sjuk, exakt lika lätt kan jag stänga av precis alla känslor. Precis alla. Det är en sjuk och riktigt dålig egenskap, det är jätte farligt att funka så. Jag vet vad som kan hända om vi säger så, och just därför försöker jag jobba jätte mycket på att ta hand om mig själv och sätta fokus på mitt eget bästa. Jag tänker nästan alltid på mitt eget bästa. Eller så gör jag inte det. Väldigt mycket allt eller inget. Iaf vaknade jag vid 6.25 imorse och började fixa mig inför skolan, trots att sjuksköterskan strägnt sa till mig att bara vila i ett par dagar.
Om någon frågat hur jag mår under dagen har jag bara svarat att jag inte känner efter. För det har jag inte, antar att jag gått runt med lite feber hela dagen men jag har varit i skolan. Och en anledning var att jag och Angelica i min klass skulle ha idrott med klassen idag. 3e gången gilt som vi leder lektion alltså. Vi körde gränsbrännboll, paintball och avslappning i slutet. Och eftersom alla är sånna vinnarskallar så spelades det jätte bra, alla kämpade vilket var roligt att se. Avslappningsmomentet gick också riktigt bra antar jag, fastän vissa var lite omogna och jag satt på sidan och hade inte avslappningsövningar. Hihi. Dessutom fick vi en liten applåd och min lärare Lasse sa att vi var jätte bra. Så det känns också jätte bra.
Nu är jag hemma och det är svårare att hålla den här "jag-är-inte-sjuk-jag-har-inte-feber"-fasaden uppe med ett tjock duntäcke i närheten och med min trygghet i ryggen. Då kan inte ens jag låtsas. Och det är väll bra? Vissa ser det här med att lätta kunna bygga en fasad som bra, "bra du är stresstålig och du klarar dig bra blablabla". Jag ser det som ren skit. En helt värdelös egenskap, det är inte ett dugg bra! Så till er alla som funkar så här, sluta! Nu genast! Men det är väll alltid lättare att skälla på andra än att ta tag i sina egna problem?
Om någon frågat hur jag mår under dagen har jag bara svarat att jag inte känner efter. För det har jag inte, antar att jag gått runt med lite feber hela dagen men jag har varit i skolan. Och en anledning var att jag och Angelica i min klass skulle ha idrott med klassen idag. 3e gången gilt som vi leder lektion alltså. Vi körde gränsbrännboll, paintball och avslappning i slutet. Och eftersom alla är sånna vinnarskallar så spelades det jätte bra, alla kämpade vilket var roligt att se. Avslappningsmomentet gick också riktigt bra antar jag, fastän vissa var lite omogna och jag satt på sidan och hade inte avslappningsövningar. Hihi. Dessutom fick vi en liten applåd och min lärare Lasse sa att vi var jätte bra. Så det känns också jätte bra.
Nu är jag hemma och det är svårare att hålla den här "jag-är-inte-sjuk-jag-har-inte-feber"-fasaden uppe med ett tjock duntäcke i närheten och med min trygghet i ryggen. Då kan inte ens jag låtsas. Och det är väll bra? Vissa ser det här med att lätta kunna bygga en fasad som bra, "bra du är stresstålig och du klarar dig bra blablabla". Jag ser det som ren skit. En helt värdelös egenskap, det är inte ett dugg bra! Så till er alla som funkar så här, sluta! Nu genast! Men det är väll alltid lättare att skälla på andra än att ta tag i sina egna problem?
Kommentarer
Trackback
