Felicia Lövgren

Det här med att pausa livet och pausa bloggen har inte varit särskilt framgångsrikt, åtminstone inte det med att pausa bloggen. Jag trodde att det var ett stressmoment, något som var något extra på min lista att göra och alltså var något att ta bort ett tag. Så funkar det inte har jag märkt, jag har loggat in här flera gånger varje dag och vill blogga lika mycket varje gång, men så har jag tänkt att nä jag har en bloggpaus på obestämd tid. Fast tanken var väll ändå att jag skulle göra saker som jag tycker är kul, enbart, och att jag endast skulle göra saker jag kände gav mig någonting. Det som förvånar mig är att jag alltid tänker så, eftersom jag är så fokuserad på att må bra. Att inte stressa att inte skada mig själv, men på något sätt har jag gjort saker som inte varit så bra ändå. Kroppen har sagt ifrån nu och jag lyssnar.

Jag har fått någon medicin som ska hjälpa till, en för att lindra smärtan tillfälligt och en stor kapsel som "går in i kroppen" och som enligt tjejen på apoteket tar några dagar innan den börjar kännas.

Så jag har bestämt mig för att bryta bloggpausen och istället blogga när jag vill och känner för det. Mer ibland och mindre ibland. Jag mår fortfarande extremt dåligt, har absolut ingen ork till någonting och min mage plågar mig. Men tabletterna håller allt lite i styr och jag har saktasakta och jätte försiktigt börja äta igen, idag en smörgås och en halv potatis. För man måste ju äta också! Jag vill också tacka alla er omtänksamma personer som på ett eller annat sätt visat stöd för mig och skickat sånna fina kryapådig-hälsningar. Det värmer ska ni veta!

Det är helt underbart väder idag och jag har faktiskt orkat sitta ute, igår var det bra väder med men då orkade jag inte helt enkelt. Istället för att avsluta som jag brukar med att säga att jag uppdaterar er senare säger jag bara att vi hörs när vi hörs, för förr eller senare dyker jag upp här igen!