Felicia Lövgren

Nu börjar jag verkligen bli frisk, jag är på bättringsvägen om vi säger så. Jag håller på att dö av hunger, känner verkligen hur jag tynar bort här. När jag är sjuk svälter jag mig själv, det är inte för att jag vill det utan för att det är som signaler inom mig som sänder ut tecken på att allt i matväg är fel. Så nu har jag inte ätit något på nästan två dygn vilket innebär att jag känner mig fullkomligt tom. Självsvälten funkar ju så länge jag faktiskt är sjuk (för när jag är sjuk blir jag väldigt sjuk och det är mest synd om mig i hela världen) men när jag börjar bli frisk och få tillbaka alla känslor och kroppen fungerar som vanligt dvs. säger till mig när jag vill äta osv. håller jag nästan på att dö av hunger. Nu vill jag ha flottig mozarella-pizza, McChicken, pommes, milkshake ååh, chips, pasta carbonaaara, subway-mackor, kanel gifflar oh-myy... Ja, det är inte direkt svårt att förstå att jag verkligen är en kolhydratsmänniska. Särskilt när jag har varit sjuk, ge mig ingen sallad eller något. Till skillnad mot mitt vanliga jag (där jag inte har något mot fullkorn och grönsaker) vill jag bara ha en massa onyttigt just nu. Men hey, har man inte ätit något på så länge ska man inte chocka kroppen med sånt där. Enligt min mamma ska man börja med kokt ris och rivet äpple -fy tusan! Då lever jag hellre på cocacola!