Felicia Lövgren

Min skoldag bestod av tre lektioner mellan 8.30-11.00, sånt klagar man inte på eller hur? Direkt efter skolan åkte jag och Magda till vår förra skola för att hälsa på och träffa saknade lärare. Jag hade förväntat mig att alla skulle bli jätte glada över att se oss och typ tappa hakan av förvåning men icke sa nicke. Det var knappt någon som la märke till att vi var där faktiskt, vilken besvikelse! Inte ens rektorn sa någonting, jag menar..hallå?! Vi var ju bland de bästa eleverna på hela skolan (de bästa om vi ska snacka slutbetyg faktiskt) så han borde ju komma ihåg oss. Men alla var helt enkelt för upptagna för att ens lägga märke till oss. Dock gick jag och hälsade på min förra mentor som blev jätte glad över att se oss, jag saknar henne :( Min nuvarande klassföreståndare är ingen höjdare men henne gillade jag. Efter en dryg timme på Ytterlännäs kunde vi konstatera att det var exakt likadant som förut och att alla var precis som vanligt. Ja, förutom att den bästa årskursen lämnat skolan. Det måste vara så himla tomt där nu! Jag kan inte ens föreställa mig hur det är för de stackars eleverna som är kvar. Men vi bestämde iallafall att vi ska ta ett till besök senare för att få träffa fler lärare som vi verkligen ville göra, jag saknar mina favoritlärare JÄTTE MYCKET! :)