Ångestdagen
Jag. Har. Ångest. På riktigt, och jag har ju aldrig ångest. Det har tillochmed gått så långt att jag skapade en ångestklubb idag. Vet ni varför? Idag skrev jag mitt livs sämsta prov, någonsin. Och grejen är den att det var ett matteprov. Matematik är något jag alltid har haft lätt för och fortfarande har, så jag förstår inte vad som hände. Jag kan det dessutom. Åhhå, ångest!
Detta prov var dessutom ytterst avgörande för mitt matteb-betyg, så det känns faktiskt lagomt surt. Och jag skriver aldrig dåliga prov. Fast nu får ni inte missförstå det här, grejen är inte den att jag skrev ett så dåligt prov att jag inte ens får godkänt. För det får jag helt klart. Men ett MVG-prov, det var det inte. Verkligen inte.
Någonsin har det ju gått fel eller hur? Det ska inte vara så att en duktig och ambitiös tjej som jag inte ska klara mvg i en kurs som matte b. Tyvärr har jag fått fel nivå på utlärningen. Åhhh, förstår ni hur mycket jag vill få tillbaka min högstadielärare Lasse? Världens bästa lärare, och långt ifrån vad man kan säga om min situation nu.
Idag insåg jag hur mycket jag älskar språk och samhällskunskap. Språk är verkligen det finaste som finns. Trots att jag alltid gillat matte, och jag gör det fortfarande.
Det här har vi ju pratat om, följ ditt hjärta och lägg inte all energi på allt för då brinner ljusen ut! Skit i ångest, slå ut dina vingar och flyg min älskling
