Min bubbla
Känner ni ibland att ni lever i er egna värld? (Och nu menar jag inte att ni är tankspridda och därför lever i er värld) Jag känner det iallafall, att jag gör samma saker, träffar samma människor och stressar över samma saker. Okej visst, någon gång ibland händer oväntade saker, självklart. Men vardagssörjan är ofta rätt likadant. Hänger ni med? Håller ni med?
I min bubbla finns jag, min familj och självklart mina vänner. Det är min comfortzone och min trygghet. Ibland töjs bubblan ut lite och ibland blir den lite mindre, men grejen med en bubbla är att den är formbar. Och det är det som gör den så bra. Förmodligen har alla ni som läser det här er bubbla, och vem vet? Jag kanske är en del av den.
I förrgår när jag gick hem från bussen fick jag ett sådant konstigt uppvaknande, (egentligen är det alldels för överdrivet att kalla det uppvaknande), jag insåg nämligen hur många hus det finns där jag bor som jag aldrig någonsin tänkt på. Och när jag väl började tänka på det såg jag hur många "nya" hus som hellst. Jag har alltså bott här i vaddå? Elva år? Utan att verkligen lagt märke till dem. Knäppt eller vad? Och sen dess har jag börjat lägga märke till helt oväntade saker hela tiden! Situationen känns så märklig... Men ändå rätt ballt, jag menar - det här gör att jag ser Sandslån från helt nya perspektiv haha.
(Om jag hade varit superproffs i Photoshop skulle ni sett en redigerad bild på mig inuti en bubbla här)
Kommentarer
Postat av: Ulrica Bylund
Varje ny dag ger oss möjligheten att ta på nya helt okända glasögon. När vi gör det och om vi gör det blir vi alltid lika förvånad över att det som finns runt oss förmodligen funnits där hela tiden. Det är en märklig känsla men den gör en glad, förvånad och lite mer ödmjuk inför livet. Din klokuggla där!
Trackback
